Självkänsla

Intensiv period

Alltså, mitt liv går i 180 just nu och därför får bloggen lida lite. Har precis gått på heltid på jobbet vilket känns superkul men det är även mycket som händer på musikfronten, varför är det så, att allt alltid kommer på samma gång. Dock märker jag att jag mår mycket bättre när det är tempo i mitt liv, det är i de perioderna när jag inte haft så mycket som jag oftast blir lite deppig själv också men måste vara noggrann med att vila ändå känner jag, även om jag mår bra. Idag står det då jobb på schemat och även resten av veckan, inkl. lördag innan jag åker en kort kort sväng till Örebro för att vara med Malin där lördagkväll-söndag. 

Förra veckan åt jag smoothie bowl till frukost varje morgon... SÅ gott.

På onsdagen stod Ludvig för maten som var supergod, vi har verkligen försökt att skärpa oss och äta lite nyttigare nu. 

Han hade till och med gjort en liten välkomstdrink till mig när jag kom hem.

Lax med broccoli och avokadoröra. 

På fredagen var det dags för det årliga giget med Toto Tribute på Fasching. 

Häng i logen innan vi gick på. 

Körde på hatt för att försöka se någorlunda rockig ut... 

Det blev som vanligt ett kul gig där publiken är helt fantastisk. Alla sjunger med och är taggade till tänderna vilket ger så mycket energi till oss på scen. 

Åkte sedan med mamma och Anna som hade varit och tittat till Örebro och kunde inte motstå en lyxshake och cheeseburgare på vägen hem. 

Under lördag och söndag var jag bara hemma hos familjen och åt denna semla, det var något nytt semmelbröd som ni ser men den var lika god ändå. 

På lördagskvällen var min morbror Pierre på besök så då blev det lite tapas med asiatiskt tema framför Mello. Min favorit var helt klart Boris. 


Reflektion

Igår fick jag en välbehövlig pratstund med Ludvig. Har haft så mycket känslor åt olika håll på sistone och egentligen inte mått så värst bra om jag ska vara ärlig. Har nog hintat om det då och då men hur jobbigt det faktiskt har varit har jag inte pratat om högt, vilket det egentligen inte funnits något behov av heller. Däremot kändes det viktigt att prata om det med L då det såklart blir mycket mer påtagligt eftersom vi lever med varandra. Så igår tog vi oss tid att reflektera och diskutera om varför jag är och har varit så nere. Framförallt beror det på att den bransch jag gett mig in i, musiken, bryter ner en emellanåt, eller ja, ganska ofta. Det är tomma ord som kastas hit och dit och det känns många gånger som händerna är bakbundna. Man vill göra så mycket men kan inte, så istället ifrågasätter man sig själv och allt man gör. Hatar det! 

Vi kom under vår lilla reflektion också fram till att jag har saker från långt bak i tiden som fortfarande påverkar mig ganska mycket. Sådant som jag trott att jag glömt eller gått vidare från men som egentligen är massa öppna sår som inte bearbetats utan bara glömts bort. Plötsligt blir man påmind och då kastas man tillbaks i tiden igen. Vill inte bry sig men så gör man det ändå. Frustrerande men nyttigt att inse. 

Iallafall var det skönt att bryta ner tankar och känslor med L som bollplank. Är så tacksam över att vi kan prata om allt man känner och tänker, skönt att starta denna dag med några insikter rikare. <3 

Haha, den här bilden ser ju så filosofisk ut. Hade dock varit trevligt om detta var miljön för reflektion just nu. 


Hemma!

Ja, lika snabbt som ett knäpp med fingrarna är vi hemma igen. Konstigt varje gång att man vaknar i ett land på morgonen och somnar i ett annat på kvällen. När jag vaknade i vår egen säng imorse fick jag en sån tom känsla, som alltid när något "tar slut". Post-depression-syndromet som jag liksom många andra lider av. Jag ville verkligen inte vara i Sverige, jag ville gå upp, äta hotellfrukost, sedan ta en shuttlebuss ner till stranden och spendera dagen där för att avsluta med en god middag nere i byn på kvällen. Gaaah. Som tur är bjuder Sverige på sol och fina höstfärger och även en ledig dag för mig så det blir till att ta itu med praktiska grejer idag! 

Det finns dock saker att se fram emot framöver: 

 

-Battles, min nästa singel, släpps om lite drygt en vecka (14 okt)! Wiho!! 

- Nytt jobb som jag tror kommer passa mig som handen i handsken (Ska berätta snart och mer ingående). 

- JULAFTON! Min favorithögtid och jag är redan på vippen att dra igång julmusiken här hemma, men ska nog hålla mig några veckor till... 

- Semmel(semle?)-perioden! Jag är alltså typ besatt av semlor och kan äta flera på raken utan problem, grädden, mandelmassan och vetebrödet ihop kan vara den mest geniala kombinationen någonsin!

Lite av de saker jag ser fram emot framöver! Ganska bra när man känner sig lite nere att göra en sån lista för att bli lite gladare och inse att det finns en del roliga saker som ligger framför! Känner man ändå inte att man blir peppad får man redan idag (om möjligt) försöka lägga in något moment som man kan bli lite förväntansfull inför: Köpa hem en bra tidning och en chokladkaka att njuta av mot kvällskvisten, bestämma en bra film man vill se och poppa popcorn för att få en mysig filmkväll hemma, eller kanske ta en promenad, värma ansiktet i höstsolen och andas in höstluften. Helt enkelt hitta på något som man vet att man blir lite taggad av!

  

När jag saknar denna middag får jag tänka att det blir mysigt att äta middag med L framför tv:n ikväll!

Eller om jag saknar denna nutellapizza får jag gå och köpa mig en marabou och njuta av att jag äntligen får äta socker igen (dock på en mer rimlig nivå än innan)... 

Eller när jag imorse saknade denna frukost från igår fick jag tänka att jag får äta en mer näringsrik och mer mättande frukost som är snällare mot magen här hemma!

 

 

 

 

 


Hur är jag som flickvän?

Tänkte bryta av alla semesterbilder med något annat och kom på idén att fråga Ludvig om hur han upplever livet med mig. Haha! Tänkte att jag själv svarar först och sedan skriver ner vad han svarade... Okej, då kör vi! 

 

Olivia: Jag själv tror att jag är rätt krävande emellanåt, jag förväntar mig saker tex. som att vi planerar våra lediga dagar tillsammans och kollar med varandra först innan man bokar på sig saker. Med det sagt så menar jag inte att vi inte gör saker på egen hand men jag vill först diskutera igenom hur vi planerar upp de dagarna osv.. Kan ha att göra med mitt kontrollbehov när jag tänker efter. Vidare är jag ibland ganska lättstött, kommenterar Ludvig att jag glömt att stänga typ kylskåpet (vilket jag alltid glömmer) vill jag ibland (och gör det) ge tillbaka och säga typ "Jaha, och du har inte diskat på två dagar", inte särskilt charmigt kanske men jag brukar komma på det och säga förlåt. Utöver detta tror jag att jag visar uppskattning för små saker och jag själv gillar att överraska med smågrejer i vardagen, typ en present eller att en trerättersmiddag står på bordet när han kommer hem. Sedan är jag mycket för att visa (och prata) känslor vilket både blir positivt då jag säger mycket fina ord och exakt vad jag känner för honom men negativt när jag är nere själv. Jag bryr mig också väldigt mycket om hans känslor och frågar mycket hur han upplever saker och om jag gjort eller sagt något som känns dumt så vill jag verkligen veta hur han mår och finnas där och säga förlåt och prata. Finns såklart tusen andra sidor också men detta kan jag komma på såhär på rak arm. 

 

Ludvig:  Att leva med Olivia innebär ibland att spontana beslut inte funkar.. Hon har ett smärtfritt kontrollbehov som styr när det gäller i princip allt. Jag ser det dock oftast som något positivt! Hon har också en tendens att se på livet som svart eller vitt, det finns inget mellanting vilket leder till att hon kan svänga enormt i sina känslor, eller om hon tycker något så tycker hon det väldigt starkt och då vill hon alltid ha sista ordet, iallafall när det är vi två som diskuterar. Detta kan jag dock tycka är rätt kul vilket ibland leder till lite småskratt från min sida, något som inte uppskattas av henne själv, haha. En av de första sakerna jag märkte med Olivia när vi träffades var att hon alltid verkade så glad och såg ljust på alla situtaioner. Vi har väldigt roligt tillsammans och hon får mig att skratta HÖGT. Känslorna, som jag nämnde innan, styr hennes vardag till fullo: Är hon glad så är hon VERKLIGEN glad, är hon ledsen så är hon VERKLIGEN ledsen. Men oavsett hennes humör så kan hon oftast sätta sig själv åt sidan för att hjälpa andra eller stötta i svåra situationer. Det önskar jag mig själv mer av. 

Hon är otroligt kärleksfull och säger alltid fina saker. Hon undrar alltid hur jag mår och vill alltid mitt bästa. Bara hon kan vara så fin som hon är, bara hon kan få mig och känna som jag gör. Hon är även en väldigt god människokännare med antennerna på rätt frekvenser, vilket jag också vill tro att jag är. Så vi samspelar rätt bra vill jag ändå påstå. Jag skulle aldrig kunna önska mig en bättre livskamrat! 

Sådär ja! Hoppas ni gillade detta inlägg. Var roligt för mig själv också, dels att reflektera över hur man är i en relation men också att få höra det från L. Vi hade ju ganska lika bild ändå! Detta kan ju för övrigt vara ett litet tips till er som lever i en relation, att fråga sin partner om hur den upplever en och vice versa, och inte bara svara med korta ord utan utveckla sina svar och tänka efter. 


Lugn

För er liksom jag som känner att livet blir för stressigt och för mycket ibland kan jag inte nog rekommendera att försöka ta några dagar ute på landet. För mig är denna tystnad, närhet till naturen och den friska luften så välgörande för psyket och kroppen. Jag känner hur min andning blir djupare och bättre och hur alla tankar som snurrar runt blir färre och färre. I Stockholm kan jag inte sitta still utan att ha en telefon eller någonting att göra under tiden men här kan jag sitta i timmar och njuta av hur träden låter i vinden. Vi går promenader, fikar, pratar och sover små stunder i hammocken på altanen. Om du har möjlighet så försök spendera om så bara några timmar i en lantlig miljö. Det gör under! 

 


Tips för att göra en dålig dag lite bättre

 

- Först och främst, inte skjuta ifrån sig känslan man har utan tänka "Okej, nu känner jag såhär och det är helt okej.". Att försöka tänka hur det känns i kroppen rent fysiskt och hur det känns i huvudet och psykiskt: Har jag ont i magen? Har jag ont mellan revbenen? Hur känns det i kroppen när jag mår såhär? Eller: Vad är det jag tänker? Varför är mina tankar såhär just nu? osv osv. När man gjort detta får man säga till sig själv att det är lugnt, det är okej och det är inget farligt. Det är "bara" en dålig dag eller det är faktiskt "bara" tankar. 

-Ta en promenad eller rör på dig. Hur klyschigt det än låter så HJÄLPER det att röra på sig. Och när man mår dåligt är det typ det sista man vill göra. Men att få luft, att få ut den dåliga energin rent fysiskt är ju till och med vetenskapligt bevisat att det lindrar ångest och depression. Förr i tiden när man blev stressad så var det kanske för att man mötte ett rovdjur eller något som var uppenbart farligt. Därav satte kroppen igång och ville röra på sig (i det fallet springa ifrån det farliga rovdjuret), och därför nu när vi blir stressade inombords (vilket vi blir på samma sätt som att ett rovdjur skulle stå där) vill kroppen återigen röra på sig för att springa ifrån faran som nu är våra tankar. Så gör det, vill man inte vara själv med sina tankar dra på en podd eller en bra spellista, eller ring en vän och prata ut. 

- Okej, ibland orkar man inte ens röra på sig hur bra det än är för en. Då brukar jag göra tvärtom, lägga mig i sängen om möjligt och sätta på min deppigaste låt, vilken är typ Broken Hearted Girl med Beyoncé (lyssnar på den trots att mina problem i princip aldrig har med min relation att göra) och bara gråta ut. Släpp ut allt bara, gråt för dina problem, för andras skull, för det som hände för 10 år sedan, tyck synd om dig själv. Let it go som hon i Frost skulle sjungit. 

- En film eller serie kan funka för att få bort tankarna och få distans till dem, min favorit här är Vänner. Känner du att du bara vill bort och inte tänka, dra på en serie eller film som du gillar och som är lättittad. 

- Skratt hjälper. Leta fram ett klipp du vet att du skrattar åt, eller någonting som du tycker är uppriktigt kul, detta hör ihop med punkten ovan då jag alltid tittar på Vänner för att skratta, kan även ta upp gamla klipp från högstadiet som jag kan skratta ihjäl mig åt. Men att bara få skratta lite kan lätta sinnet. Det kan även trigga gråt men det är som sagt för mig bara positivt.

- Ibland måste man dock skärpa sig, jobba eller ta hand om barn eller familj så att man helt enkelt inte kan få ut sina känslor. Detta måste vara det värsta, när man måste vara på topp i prestation och humör men inombords bara vill dö... Här brukar jag tänka mig att jag är en skådespelerska, jag ska spela en roll där jag spelar en kvinna som är ett proffs på allt hon gör, inget kan röra henne i ryggen, hon är stark och har inga problem. OBS! Detta funkar bara en viss tid, någon gång måste känslorna ut. Men måste du upp till jobbet, skådespela! Eller om du har bra kollegor du litar på, berätta att du mår skit (alla kan relatera) och säg att du ska göra ditt bästa men att de bör veta om att din dag suger. 

Detta är mina "vardagstips" för att mildra jobbiga tankar, har man stora problem där man inte kommer upp ur sängen, inte har någon livsglädje eller dylikt. Sök hjälp! Försök hitta en terapeut som du känner dig trygg med. Eller sök hjälp hos vänner eller bara hos någon du litar på. Ibland klarar man sig inte själv och det är också helt normalt och okej. Ingen prestige, det räcker med att säga "Jag mår skit. Vill du hjälpa mig?".